elsa

Det har regnat idag. Jag tror det är mina tårar som har börjat avta från min kropp, den orkar inte mer känslor. Celler sin sakta tar sig ur min kropp och dör på vägen ut genom fönstret. De hittar ingen ro, bara ångest, panik och ledsen tjej existerar bakom mina yttre väggar, dvs min kropp.
Om jag hade kunnat, hade jag velat försvinna men jag är rädd. om jag försvann ett tag, gick på rehab med andra dårar. Känna lukten så påträngande av att inte vara ensam. Existera bakom lås och bom. Bilda sig en ny livsmening och identitet. Vara fyra år, trilla av cyckeln och leka kurragömma. Men så blir man äldre får verkliga känslor och måste ta ställning till allt, kärlek, hat och människor. Jag önskar jag kunde få släppa allt sådant och bara ligga mjuk i dina armar.
Detta suger..